Crazy, har de funnits så länge? var de så länge sen jag födde? har jag haft dessa underbara små charmtroll att älska i ett helt år redan snart? Nu förstår jag alla föräldrar som kallar sin 5 åriga son deras bebis haha, för som förälder hänger man inte med, tiden rullar på, utan barn tänker man inte så mkt på det, man känner sig som sig själv oavsett hur många fler år man får på nacken nu efter man kommit förbi 25års gränsen. Men när man får barn, och ser dem växa och utvecklas, ja det är då man inser hur fort åren går och hur fort livet ränner förbi... Snart kommer de gå, springa, gå på dagis, börja första klass, spela fotboll, bryta ett ben eller en arm, bli kära, dricka en folköl, va ute till efter kl 23, krossa nåns hjärta, ta studenten, börja jobba, gaaaaaah haha, går jag händelserna i förväg?! Maybe baby, men summan av kardemumman, de är de är mina bebisar, de kommer de alltid att vara, och jag kommer älska dem i vårt och torrt. Oavsett vad. Mina barn kommer först, mina barn är mitt liv, utan dem vore jag inte hel. Äkta sann kärlek är vad detta är, den värmen i mitt bröst som vill pussar deras panna och kramar om dem, den bestämda rösten som säger till på skarpen när det är "ajabaja", den trötta mamman som vill sälja sina barn för att få lite mer sömn, alla tankar och känslor rullas ihop till en och samma boll i slutändan. Och när dagen är över, sista vällingflaskan har druckits upp, mina änglar sluter sina små ögon i sina sängar i mörkret, man säger "god natt min skatt, ses imorgon igen!" och de somnar in och drömmer sina små drömmar och ser fram emot en ny dag med äventyr och kärlek från mamma och pappa :) Kan man önska sig något mer?! Jo en snygg väska, ett par schyssta jeans och kanske en utlandssemester och att vinna på lotto, Hey materialist javisst, det får man vara, det är skoj att vara, så länge man vet vart värdet sitter i det man äger och har, och min sitter i min familj, i min fästman och i mina fantastiska söner!!! :)
Ikväll ska jag hem till Malles och Ds nya lya här i Sollis, myyyys, jag och Malle och Gabsan och förhoppningsvis Lellie också!! Mina finaste vänner, vad vore livet utan er?! Ni håller mig ovanför ytan ska ni veta :) Längtar som bara den! Kan inte Nicklas komma hem nu så jag får bege mig dit already?! ;)
Aja, kanske ska passa på att plugga lite innan de små trollen vaknar. Idag är en ny dag med nya rutiner, så jag har lite trötta och gnälliga pojkar, men hey, man måste våga prova nått nytt ;)
kram på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar